Mer om farmor.
Min farmor har alltid varit av det piffiga slaget. Hon var en bondmora som hellre jobbade än att ränna hemma på gården och snyta barnen dagarna i ända, det fick barnflickan göra. Mat gillar hon inte heller att laga, det får bli som det blir bara man blir mätt när middagen är över. Koka sylt och stöpa ljus gör hon i och för sig, men sällan med någon större finess eller fingertoppskänsla. Bara saker blir gjorda är det bra, gärna så många som möjligt på kort tid.
Hon har alltid haft så bråttom till allt att hon nog inte hann bry sig om vad de andra tanterna tyckte och sa om henne, därför hade jag och mina systrar alltid det väldigt lyxigt när vi fick lov att gräva bland hennes smala skärp, skor och hattar. Drapera oss i päls och för stora sidenklänningar. Farmor är inte den som störs av lite skit i hörnen, men stilig och välklädd det har hon alltid varit.
Men när man blir både glamourös och glömsk kan saker och ting lätt gå snett. I dag hade Farmor tagit fel penna ur sminkväskan och öppnade dörren i klarblå ögonbryn. Så, där satt vi på altanen och låtsades som ingenting. Farmor helt i blått, med långklänning, ögonbryn, klackskor och allt. Fastän hon stukade foten för någon vecka sedan när hon blev hängandes i armarna från vindsluckan, stegen gled iväg och hon hann hänga där en stund innan hon släppte och dråsade i golvet.
Hon lämnar en väldigt sällan oberörd, Farmor.
