July 7, 2011
Det långsiktiga målet är att hästfrälsa Täbypojken, så även han inser att en gård på landet finns med på den gemensamma agendan. Som ett led i den processen följde jag med honom på jobbärende till Falsterbo Horse Show i går.
Fantastisk tillställning, nästan lika bra som sist jag var där. Bara det att jag inte bodde i en husvagn med fem nyss byxmyndiga hästtjejer, stal en vägspärr, raggade grabbar med uppvikt pikékrage, plankade in på öltält eller sportade brottarkängor och Svea-dress i velour. Men fortfarande ganska trevligt.
Då Täbypojken tidigare visat intresse för hästar i hanterbar storlek släpade jag med honom till ponnygaloppen, där totalt kaos lyckades bryta ut omedelbart. En unge rök i första kurvan och fyra till i tredje. Bland de sista ekipagen att balla ur fanns ponny nummer sju, Spider. Han gillade livet. Så, han spruttade runt inne på gräsplanen så tuvorna flög och fintade minst 50 desperata funktionärer. Det gick så lång tid att man satte på pausmusik, Min kära lilla ponny, antagligen för att blandskivan med Queen och I want to break free inte behövt fylla högtalarna på ett tag. Den ligger nog bakom nåt element i sekretariatet och skaver.
Det visade sig i alla fall vara ett snilledrag från min sida, en halvproffsig bedömning utifrån att man i vanliga fall sällan ser Täbypojken hoppa jämfota och klappa händer åt saker som han inte kan äta eller reposta.
BTW: Introt av Spiders riot finns att se på youtube här.
