Julen gick och Småland var grönt.
Alla var glada.
Morfar fick berätta historien om när jag var 4 år och vi metade abborre. Jag drog upp en liten firre, tog hem den i en vit plasthink, döpte den till Pissenisse och presenterade honom för varenda unge som fanns i grannskapet. Morfar skrattade och skrockade massa saker på blekingska som Täbypojken inte fattade en stavelse av.
Så förklarade vi för Täbypojken hur det funkar med namn ute i de småländska skogarna, han fick höra om Pelle Rör, Pelle El, Pelle Kanon och Ronny Murare. Om Roland på Rungeboholm, Håkan i Skräddaremåla och pappas kusin Roger i Kroxmåla.
Sen storstädade vi vinden hela juldagen, som en trevlig familjeaktivitet. I en gammal kontaktbok från 5C skrev min lärare att jag inte borde ha så höga krav på mig själv, typ en gång i månaden läsåret ut. Superstor överraskning att man blev som man blev.
Efter att Täbypojken hittat en av mina gamla dagböcker tvingades jag dessutom krypa till korset och erkänna att min första (och till synes ständigt återkommande) kärlek numera driver firma under namnet David Gräv.
Mat, mat, mat och en promenad.
Slut på jul.
