Plåsterkåken

Jaha.

Jag är tydligen på Teneriffa den här veckan. Och “samlar kraft” inför kommande svennevinter, det tog ungefär två timmar att hitta takten. Den ser ut såhär:

07:30 Vaknar. Av mig själv. Kanske springer en runda och äter frulle.

10:00 På stranden. Insmord enligt dagens SPF-schema. Lågt på armar och underben, mellan på lår, rump, tutt, mage och nedre rygg och hög på plyte, axlar, knän och övrigt utstickande.

12:00 Har badat och torkat, lekt med 6-åring och 4-åring samt läst ett par kapitel i pocket. Går upp för lunch och glass.

12:40 Mätt. Fyller på SPF. Säger: – Det här borde man göra varje år. Går ner till stranden igen.

14:00 För slö för att leka, tvingar barn till stillsamma aktiviteter som tex Finns i sjön. Köper kaffe och ser en hund som jag vill adoptera och ta med mig hem.

15:00 Kanske går och handlar.

16:30 Går upp från stranden. Kanske springer en runda, bättre tid för det eftersom solen står lågt och man får kryssa mellan middagsklädda turister på strandpromenaden. Väldigt Balboa. Äter chips och dricker öl.

17:30 Duschar. I kallvatten om man har otur och kommer åt duschen sist av alla. Orkar inte tvätta (läs: torka) håret och tycker att saltvattenfrippa känns fräscht när man är på semester. 

18:00 Matjakt på lokal eller matlagning på hemmaplan inleds.

19:30 6-åring tjatar om att gå på spelhall, man låtsas att man inte vill. Mer glass. Ser ett sött, kontinentalt barn som jag vill adoptera och ta med mig hem.

20:30 Hemma igen. Vin, chips, prat om livet och hur bra man har det.

23:00 Hela kollektivet sover. Ge och ta en timme åt båda hållen typ.

Under dagens gång brukar jag även hinna med någon form av självförvållad smärta, tex fläskläpp, solkräm i ögat, skärsår i hålfoten (orsak: snäckskal och ett utmärkt handikapp för 14:00) eller äta för mycket apelsin som jag egentligen är allergisk mot.

Igår var det middag på tu man hand och tillvaron rubbades en smula. Vi hittade en fantastisk fransk bistro undangömd på en bakgata, där vi åt och drack som om det inte fanns någon morgondag. Jag hittade en svensk farbror Hans och Coco Loco, en påtänd polsk surfare, som jag ville adoptera och ta med mig hem. Middagssällskapet var inte lika förtjust.

Och nu sitter jag här med en ny, snarlik dag och funderar på alla stordåd jag tänker skita i att uträtta.

1 note
Leave Note / Reblog