January 2010
52 posts
Nya vänner och alla andra som jag känner.
Det har varit mycket nya vänner den här helgen.
Mest i fredags eftersom Täbypojken drog på sig en bakfylla av episka proportioner under lördagen. Straffade av det sunda förnuftet tvingades vi ställa in lördagens gameplan.
I alla fall. Nya vänner. En del fantastiska, en del ocharmiga jävlar som jag inte tänker bry mig om. Jag kommer att screena deras samtal och aldrig ringa upp.
1. Ramen...
Finfredag.
Idag var jag inne i stan, alldeles själv.
Jag träffade Sara över en långlunch, och gick till Åhlens City för att jaga rätt på Chanels nya nagellack. Nyansen Inattendu för att vara exakt. Men vårens produkter kommer inte in förrän nästa vecka. Så jag åkte hem igen. Som en tvättäkta inföding.
Och jag gick bara fel en enda gång. Ha!
Mi Padre – Capítulo Uno
Jag har sett honom gråta fyra gånger på 24 år. I högstadiet när vi begravde vår hund på en äng utanför pappas föräldrahem. På en fest två veckor innan jag skulle flytta hemifrån, då var mamma och pappa fortfarande gifta och hon sa åt honom:
– Äh, du får faktiskt gå hem om du ska vara så fjantig. Sitta här och grina bland folk!
Och två veckor senare när han hjälpte sin förstfödda att lägga hundra...
“We’re beatin’-up-the-beat, that’s what we say when we’re doing our fist pump. ...”
– - Pauly D i “Jersey Shore”
It’s an addiction, I tell you!
Tyst auktion.
Musikhjälpen var fantastisk. Men många i behov av hjälp har nu blivit ännu flera.
Rodeo hjälper till att hjälpa Haiti, från och med i morgon kan man buda på objekt donerade av en mängd svenska kreatörer på rodeo.net. Jag är sjukt spekulant på Peter Bjorn And John’s bongotrummor.
Det här med dialekten.
Jag pratar småländska igen.
Efter ett par år av välsignat Östersundsmål har jag hittat tillbaka till rötterna. Det uppstod en ypperlig chans till dialektal rebirth när jag flyttade till Stockholm, och jag tog den. Östersundsmålet är nämligen det mer påverkbara av de två, och jag insåg tidigt att behålla light-norrländskan bara skulle vara en inkörsport till tyngre bekymmer. Stockholmskan.
Jag...
“I left the club early because I didn’t want to cheat on my boyfriend. And...”
– JWOW i Jersey Shore.
Fick ett hett tips igår, nu är jag frälst.
Det här med föräldrar som är idioter.
Idag har varit en tröttsam dag.
Vi avslutade den tröttsamma dagen på Coop i Hammarbyhöjdens centrum vid fem-snåret. Just vid den här tiden kryllar det av halvmänniskor där. Det är barn överallt.
Väl inne i affären erbjöd en snorig liten tös mig och Täbypojken en halväten fralla som hon stulit ur bageridisken. Och vi delade på oss för att göra processen kort, jag sprang vidare till mejerikylen,...
“But a true champion, face to face with his darkest hour, will do whatever it...”
– Kenny Powers – “Eastbound & Down”
(Känner ni pluggpeppen?)
Hugaligen.
Så säger man i Småland när allt är jobbigt och man inte vet var man ska börja. Och om de senaste dagarna skulle ha varit ett ord så vore det just hugaligen.
Vi damp ner på Hammarbyhöjden i söndags kväll, flyttade in och kraschlandade i sängen. Sedan dess är det där vi gömmer oss. Vi äter i sängen, läser i sängen, pluggar i sängen, surfar i sängen, monterar möbler i sängen, drömmer mardrömmar i...
Fredag.
Jag går saktmodigt till jobbet, i släptåg marscherar vetskapen om att det här kan bli dagen då jag faktiskt grinar på jobbet.
Vi. Vi. Vi.
Insåg precis att jag blivit en del av ett riktigt monster-vi.
Kvällen i flyttkaoset Johansson/Lagerblad har till huvudsak bestått av tre saker:
1. Vi åt mat.
2. Vi spelade Grand Theft Auto på Täbypojkens PS3.
3. Vi färgade mitt hår i nyansen djup chokladbrun.
Värst av allt? Vi tyckte inte att den här kvällen var ett uns märkligare än någon annan.
WatchFör flera år sedan läste jag en bok som inte liknade någonting jag någonsin läst. Nu har Peter Jackson gjort film av den. Och även om briljante Ryan Gosling övergav fadersrollen i sista minuten och Mark “en tredje bröstvårta” Wahlberg hoppade in istället, så tror jag faktsikt att jag måste se den. Inte för att den kommer göra boken rättvisa, utan för att jag inte kommer kunna låta...
Sista torsdagen.
Varje veckodag har varit den sista den här veckan. Och ändå har den försvunnit i en tudelad dimma av olika sorters ångest. Separationsångest och panikångest. De är mina två, nya bästa kompisar. Vår relalation är inte helt hälsosam, vi umgås alldeles för mycket.
I morse fick jag ett mail av min tandläkare, hon hade läst i tidningen att jag ska flytta och ville tacka för den här tiden vi har haft...
Ge mig. Gah! →
It’s Rodebjer-tastic.
Jag knarkar inte. Men det är den enda vettiga... →
“Det vore coolt att se exakt hur fet jag kan bli.”
– LaLa onsdagsfunderar över ett glas rödtjut och senaste avsnittet av Biggest Loser.
